År 1939 fick Emma Jacobsson ─ i rollen som landshövdingefru i Göteborg ─ uppdraget att hitta lämplig sysselsättning för hemmafruar i det krisdrabbade Bohuslän. Detta ledde 1939 fram till bildandet av föreningen Bohus Stickning.

Emma Jacobsson tog sig an uppgiften att få fram vackra mönster och garner samt att genom kursverksamhet utbilda stickorskor och höja nivån på hemslöjden. Stickkurserna stärkte kvinnorna socialt och var en förutsättningarna för att denna hemindustri skulle bli framgångsrik.

Emma drog nytta av sina tidigare studier inom naturvetenskap metodik i arbetet med ullen som köptes säckvis och som hon såg till sorterades med minutiös noggrannhet. Bara ull av högsta kvalite användes till Bohus Sticknings egen tillverkning. Mycket fick hennes personliga prägel, som till exempel namngivningen av de färdiga plaggen som speglade hennes rikedom på associationer till konst och kultur. Emma skapade även egna, ofta stiliserade, mönster, till exempel Yxorna, Kransen och Lilla och Stora Nejlikan.

Bohus Stickning tillverkade i första hand jumprar och koftor vid sidan av huvudplagg, sockor och vantar. För att kunna bredda utbudet önskades ett mjukare garn mot huden och det prövades att spinna garner med angorakaninull. Omkring 1945 introducerades ull från angorakanin som tillsammans med fårull blev väldigt mjuk och slitstark och uppnådde högsta kvalitet. I samband med detta slog rundstickningen igenom. 1947 presenterades det rundstickade oket för första gången. Detta, liksom användningen av aviga maskor i mönstren, blev ett signum för Bohus Stickning.

Emma Jacobsson var verksam 1939-1969 inom Bohus Stickning. Det startade som nödhjälpsarbete och utvecklades under åren  till ett exklusivt konsthantverk.